Hm, tältningen kan nog sammanfattas med; roligt, men kallt. förbannat kallt! 
 Det tog lite mer än 4 timmar i normal rumstemperatur och försök till värmande av mina fötter innan jag hade någon känsel i dom igen, och då har det fan varit kallt. Burr.

 Men vi hade det ganska trevligt ändå tycker jag, ända tills jag höll på att frysa näsan av mig. Vi fikade på bryggan, pratade, grillade, spelade kubb och skrattade typ. ;D haha. 
 J och jag hade en väldans fin segerdans, ehm. Macarenadansen, och någon gång tror jag att det var kycklingdansen också, haha. Hm, undrar vad det var i colan? ;D

 Synd att vi är så korkade att vi inte har kommit på att göra något sånt här tidigare bara (fast jag är glad över att jag inte har behövt förfrysa fötterna tidigare, iofs!), för nu är det ju snart slut och alla kommer att finnas på olika ställen i hela sverige, och en inte ens kvar i sverige längre. Så dumt. Men 60 år så blir det tältning igen ;). 

" - Kan någon påminna mig om varför vi gör det här nu igen?! *huttrar*
 - Tänk... Vi kommer att minnas det här om tio år! Minne för livet."
 Ja det tror jag säkert, mina fötter kommer iaf att minnas det länge ;D.


 "När allt känns som bäst, toppa med .. oboy!"